Behrooz ringde nyss och frågade om jag ville följa med till gränsen till östra Kurdistan där han har ett personligt ärende. Jag tackade gärna till resan, för det var länge jag befann mig i Hajji Omoran området där gränsen till ”Iran” finns.
Senast jag befann mig där var under 1991 under den stora massflykten då en halv miljon kurder befann sig i detta bergsområde för att komma till andra sidan av gränsen i rädslan av att Saddams hämnd på kurder efter uppropet. Jag och mina fem syskon befann vi oss i en liten bil. Vi sov i bilen eftersom det var kallt ute, det gick inte att vända tillbaka eller köra vidare. Gränsen var stängd under flera dagar. Under dessa dagar dog många barn, äldre, och sjuka som inte kunde få tillräckligt med mat. Jag bevittnade själv fler begravningar. När amerikanska hjälpen kom fram och slängde sina matransoner i en pall från flygplanet sprang tusentals mot det gröna fältet för att sno åt sig så mycket mat som möjligt. Jag såg hur människans överlevnadsinstinkt körde över allt vett och regler. Här gällde att överleva, att se till din familj fick mat.
Vi hade tur, vår bil var ganska ny och vi fick plats då mina bröder var ganska små. Det fanns familjer som kom ut bil och fick sova ute.
Två bröder, ena 17 år gammal och den andra 10 år gammal gick förbi vår bil mitt i natten. Det var mycket kallt ute och de hade knappt mycket kläder på. Deras magra kroppar skakades synbart och lilla pojken började gråta. Min pappa vände sig mot oss och frågade om vi kunde ge våra täcken till dem vilket vi gjorde. Pappa bad dem att lägga sig bredvid bilen för att söka skydd mot den kyliga vinden. De var vilsna och hittade inte sin familj och såg ganska förvirrade ut. Solen väckte oss tidigt på morgonen och vi våra täcken hade vikts och lagt på bilen. Bröderna har fortsatt sitt sökande och lämnat täcken kvar. En gest för tacksamhet. De kunde ha tagit med sig men de valde att lämna tillbaka. Jag slutar min berättelse här för att fortsätta berätta det någon annan gång.
Jag kommer ta många bilder och publicera dem här. Vi kommer att sova över någonstans i Ranya kanske jag är osäker.
Jag måste säga att jag vaknade med en stor längtan till min familj i Sverige, mina bröder och speciellt min syster Avan och hennes barn Ivan och Tara. Gud, vad jag älskar Er och utan Er hade det här inte varit värt någonting.
måndag 30 april 2007
söndag 29 april 2007
Slemani byggnader 2007
Jag har utvecklat en stor passion till höga hus och till att bygga höga byggnader. Det handlar om att bygga något från grunden, som består i många år. Det är en stor utmaning som kräver mycket skicklighet på många olika områden.
Tidigt på morgonen vaknade efter bara några timmars sömn eftersom hotellet var förfärligt. Buller från någon generator och lampor tända utanför mitt fönster gjorde att jag knapp sov någonting.
Behrooz hade ett tidigt möte, så jag tänkte besöka mina vänner på Avesta Group. Ett IT-företag som har växt sedan jag möte ägarna Amanj och Zanest för sex månader sedan. Nu var dem 5 personer som jobbade i företaget som sysslar mest med hemsidor för tillfället.
På vägen till dem tog jag en promonad genom den största huvudgatan i Slemani centrum "Saholaka" heter den. Slemanibor och Hawleribor har en hat-kärlek relation till varandra. Ungefär som norskar och svenskar. Vi drar skämt om varandra men innerst inne handlar det om kärlek.
Min upfattning om Slemani är positiv, trafiken är oklandrigt, folket trevliga och artiga. Det finns inget negativ att säga om Slemani egentligen. Finaste området heter Serchinar, synd att jag inte hade tid att besöka den statsdelen men jag har en slemaniresa kvar där jag ska träffa flera företagsledare för IT för att diskutera eventuellt ett samarbete med mitt företag.
Följande är bilder från min promonad från staden. Min digitala kamera hade slut på batteri innan jag ens hann ta några bilder och jag hade glömt min laddare. Min räddning blev min SonyEricsson w880i istället.
Jag förstår mig inte på denna design egentligen.
Ganska enkelt och primitiv.
I see a boat, I see train, I see a ugly building.
Fin byggnad men hur kommer fasaden se ut?
Hur har dem tänkt när de byggde bron?
Klotter i Slemani
Mer från en Panaroma bild
En av de vackraste byggnaden i Slemani, den påminner mig av en gammal 80tal NY byggnad.
Ännu en byggnad - gavell läge tycks vara inne
Fulaste byggnaden i Slemani utsedd! Den ser ut som en kastrull, vad tänkte dem egentligen?
En traditionell byggnad som byggads på löpande band under slutet av 90-talet
Ännu en tråkig byggnad
Så här byggar slemanibor sina hus, mycket effektivt och billigt. (Måste dissa dem lite ju!)
Blaaahh .. ful som ...
Antikaffären charmig och elegant
Antikaffären - vackert
Jätte byggnad, kanske den största i Slemani under på byggnad
Ha?
Från en kurdisk artist hemsida - det står
"Wellcome to my website - Only love can you satisfy man's need"
Wtf????
Tidigt på morgonen vaknade efter bara några timmars sömn eftersom hotellet var förfärligt. Buller från någon generator och lampor tända utanför mitt fönster gjorde att jag knapp sov någonting.
Behrooz hade ett tidigt möte, så jag tänkte besöka mina vänner på Avesta Group. Ett IT-företag som har växt sedan jag möte ägarna Amanj och Zanest för sex månader sedan. Nu var dem 5 personer som jobbade i företaget som sysslar mest med hemsidor för tillfället.
På vägen till dem tog jag en promonad genom den största huvudgatan i Slemani centrum "Saholaka" heter den. Slemanibor och Hawleribor har en hat-kärlek relation till varandra. Ungefär som norskar och svenskar. Vi drar skämt om varandra men innerst inne handlar det om kärlek.
Min upfattning om Slemani är positiv, trafiken är oklandrigt, folket trevliga och artiga. Det finns inget negativ att säga om Slemani egentligen. Finaste området heter Serchinar, synd att jag inte hade tid att besöka den statsdelen men jag har en slemaniresa kvar där jag ska träffa flera företagsledare för IT för att diskutera eventuellt ett samarbete med mitt företag.
Följande är bilder från min promonad från staden. Min digitala kamera hade slut på batteri innan jag ens hann ta några bilder och jag hade glömt min laddare. Min räddning blev min SonyEricsson w880i istället.
Jag förstår mig inte på denna design egentligen.
Ganska enkelt och primitiv.
I see a boat, I see train, I see a ugly building.
Fin byggnad men hur kommer fasaden se ut?
Hur har dem tänkt när de byggde bron?
Klotter i Slemani
Mer från en Panaroma bild
En av de vackraste byggnaden i Slemani, den påminner mig av en gammal 80tal NY byggnad.
Ännu en byggnad - gavell läge tycks vara inne
Fulaste byggnaden i Slemani utsedd! Den ser ut som en kastrull, vad tänkte dem egentligen?
En traditionell byggnad som byggads på löpande band under slutet av 90-talet
Ännu en tråkig byggnad
Så här byggar slemanibor sina hus, mycket effektivt och billigt. (Måste dissa dem lite ju!)
Blaaahh .. ful som ...
Antikaffären charmig och elegant
Antikaffären - vackert
Jätte byggnad, kanske den största i Slemani under på byggnad
Ha?
Från en kurdisk artist hemsida - det står
"Wellcome to my website - Only love can you satisfy man's need"
Wtf????
lördag 28 april 2007
Slemani - resan
För två veckor sedan jag och min vän Behrooz åkte till Slemani. Behrooz är en få människor som jag ser upp till och beundrar, jag känner mig hedrad att få lära känna en idealist som han. Trots med familj, barn, två tuffa jobb, därbland annat chef för en kultur organisation i Duhok, ringer han mig då och då för att träffas och prata. Jag kommer att ägna ett helt inlägg om denna man för den här gången ska jag publicera lite bilder från vår resa.
Vi började med tvätta Behroozs bil. 6000 dinar, cirka 4 dollar, och en halv timme senare är vi klara.
Kurdiska affärsägare har ingen repsekt för mijön, här stannade vi för att ta en paus. Här finns det två vägar att ta till Slemani. Ena via Koya (Qandil vägen) och den andra heter något annat kommer inte ihåg.
Vi tog Qandilvägen trots det tog minst en timme längre än den andra vägen. Jag tror Behrooz var väldigt förtjust i att köra upp på berget.
Vi stannade på vägen för att vi körde vilse, här var det en tält tillhörande "shêxan" klanen. Låt dig inte luras, de körde pickup av 2007 års modell.
Det är sådana utsikter som gör att jag börjar förstå varför våra förfäder kämpade till döds för att bevara våra identitet. Både jag och Behrooz blev förtrollade av bergen, grönskan, och naturen.
Fler bilder till nästa blogg.
Vi började med tvätta Behroozs bil. 6000 dinar, cirka 4 dollar, och en halv timme senare är vi klara.
Kurdiska affärsägare har ingen repsekt för mijön, här stannade vi för att ta en paus. Här finns det två vägar att ta till Slemani. Ena via Koya (Qandil vägen) och den andra heter något annat kommer inte ihåg.
Vi tog Qandilvägen trots det tog minst en timme längre än den andra vägen. Jag tror Behrooz var väldigt förtjust i att köra upp på berget.
Vi stannade på vägen för att vi körde vilse, här var det en tält tillhörande "shêxan" klanen. Låt dig inte luras, de körde pickup av 2007 års modell.
Det är sådana utsikter som gör att jag börjar förstå varför våra förfäder kämpade till döds för att bevara våra identitet. Både jag och Behrooz blev förtrollade av bergen, grönskan, och naturen.
Fler bilder till nästa blogg.
Bilder från Kurdistan
Från taket på "Hiwa" byggnaden. Qalati Hawler - Det finns ett jätte Kurdistan flagga som är otroligt vacker.
Börê - En av våra vakthundar. Han är mycket vackare i verkligenheten.
Från taket på byggnaden "Hiwa" i centrala Hawler
Kurdisk kyckling - Inte så tråkig som vita kycklingar, de här är större, tjockare och mycket färg - precis som våra kvinnor (:P)
Am katat bash
"Am katat bash", god dag på dig på kurdiska. Användes mycket av kurder här speciellt på Internetsajter som Viva Kurdistan.
Det var länge jag bidrog med ett inlägg här och jag har god anledning till detta. Främst beror på att jag haft så mycket att göra och fått in så mycket på min resa till Kurdistan att det har blivit lite för mycket.
Jag flög till Kurdistan med AtroshAir, för första gången blev vi inte försenade. Det var ett mirakel. Bredvid mig satt en kille Ahmed som var lite nervös inför flygningen, jag gjorde mitt bästa för att göra hans resa så skrämmande som möjligt. ”Det finns så tusentals skruvar på flygplanet som kan lossna och hamna i motorn som senare skulle leda till att vi exploderar inom några sekunder.” Med sådana meningar skrämde jag vettet ur killen. Vad ska jag göra? Jag måste driva tiden på något sätt eller hur?
Jag kom ut från flygbussen och blev träffad i ögat av stora godisbitar som slängdes av en äldre kvinna, det var en välkommande gest för hennes son som stod bakom mig.
Det var mycket lera, det var blött men min mammas välkommande famn lyste upp min dag.
Jag ska berätta mycket om hur det ligger till i Kurdistan och ta upp den nya IT-boomen här. Det har skett mycket på kort tid, jag ska försöka skriva så mycket som möjligt.
torsdag 5 april 2007
Trafiken dödar för många i Hawler
Nu befinner jag strax utanför Hawler, uppkopplad med en trådlös telefon via USB (fråga inte mig vad det är för jag har ingen lust att ta reda på det). Jag vet att tjänsten är förfärligt, långsam, och otroligt hackigt när man chattar på MSN då meddelande försvinner lätt.
Jag har rest hit ganska många gånger under senaste åren. Senast för 6 månader sedan var jag här och för första gången känns det inte som om mycket har hänt vad gäller stadens utbyggnad.
Trafiken
Trafiken har förbättrats något men fortfarande dör många i trafiken, nästan varje dag dör en person som man känner via släktingar eller vänner. Folk kör för fort och de kör för jävligt med noll respekt för trafikregler. Jag har inte någon förståelse för hur dessa människor har fått tag på körkort. I Slemani får man stora böter ifall man kör bil utan bälte, dyra böter om du inte har belysningar, böter om du inte har eldsläckare. Hawler har inga sådana lagar, i varje fall tillämpas dem inte och polisen har ingen lust att påpeka för folk.
Politikerna måste ta ansvar, ställa större krav på utbildningar, fler kontroll av bilar med tragiska belysningar, hastighetsgränser bör införas och fler poliser som faktiskt gör något åt trafiken.
En vän till mig påpekade för mig att man faktiskt försökte tillämpa trafikreglerna men alldeles för många "masol" (som betyder ansvarig och syftar på män med något makt eller inflytande inom politiken eller militären) bröt mot varje trafikregel och när polisen försökte ingripa blev det oftast våldsamma drabbningar. En polis fick en skott i benen, en annan blev nästan misshandlad tills döds av vakter till en sons "masol". Sedan den dagen avstod Hawlers poliser att riskera sina liv för att tillämpa lagen.
Priset för detta? Hundratals döda i trafiken. Jag tror jag ska försöka ta reda mer på detta och få lite mer fakta inom trafiksituationen. Jag möte en äldre man när jag handlade med min mamma, han kände igen oss och vi hälsades. Min mamma beklagade hans sons död, mannen för mig helt okänd föll i tårar och berättade allt om sin son.
"Han skulle ha bröllopsfest bara 7 dagar efter olyckan", sa han.
13 år i England och kär i sin blivande fru sedan tonåren kom sonen tillbaka till Kurdistan för att gifta sig med sin stora kärlek.
"Han var så vacker på sin förlovningsfest", "Så omtänksam, så kärleksfull mot mig" sa han medan tårarna föll ner.
"Du älskar din bror, syster och dina föräldrar, men INGET kan mäta sig mot kärleken mot ditt eget barn" och hans tårar envist föll ner. Han tittade på mig, "Förlåt, men när jag såg dig så trodde för en sekund att jag såg min son igen, du påminner mig om honom, jag ber om ursäkt". Han torkade ansiktet och tittade bort.
Sonen dog på väg hem från sin fästmö som bodde i Mosul, han körde i normal hastighet när en stor bil (Jeep) körde för nära bakom honom för att han ska köra åt sidan. För att ge plats åt bilen föll bilen ner i ett dike och han dog på plats.
Trafiken har blivit en dödsmaskin här i Kurdistan, jag hoppas att politikerna vaknar till och verkligen gör något åt det här.
Jag har rest hit ganska många gånger under senaste åren. Senast för 6 månader sedan var jag här och för första gången känns det inte som om mycket har hänt vad gäller stadens utbyggnad.
Trafiken
Trafiken har förbättrats något men fortfarande dör många i trafiken, nästan varje dag dör en person som man känner via släktingar eller vänner. Folk kör för fort och de kör för jävligt med noll respekt för trafikregler. Jag har inte någon förståelse för hur dessa människor har fått tag på körkort. I Slemani får man stora böter ifall man kör bil utan bälte, dyra böter om du inte har belysningar, böter om du inte har eldsläckare. Hawler har inga sådana lagar, i varje fall tillämpas dem inte och polisen har ingen lust att påpeka för folk.
Politikerna måste ta ansvar, ställa större krav på utbildningar, fler kontroll av bilar med tragiska belysningar, hastighetsgränser bör införas och fler poliser som faktiskt gör något åt trafiken.
En vän till mig påpekade för mig att man faktiskt försökte tillämpa trafikreglerna men alldeles för många "masol" (som betyder ansvarig och syftar på män med något makt eller inflytande inom politiken eller militären) bröt mot varje trafikregel och när polisen försökte ingripa blev det oftast våldsamma drabbningar. En polis fick en skott i benen, en annan blev nästan misshandlad tills döds av vakter till en sons "masol". Sedan den dagen avstod Hawlers poliser att riskera sina liv för att tillämpa lagen.
Priset för detta? Hundratals döda i trafiken. Jag tror jag ska försöka ta reda mer på detta och få lite mer fakta inom trafiksituationen. Jag möte en äldre man när jag handlade med min mamma, han kände igen oss och vi hälsades. Min mamma beklagade hans sons död, mannen för mig helt okänd föll i tårar och berättade allt om sin son.
"Han skulle ha bröllopsfest bara 7 dagar efter olyckan", sa han.
13 år i England och kär i sin blivande fru sedan tonåren kom sonen tillbaka till Kurdistan för att gifta sig med sin stora kärlek.
"Han var så vacker på sin förlovningsfest", "Så omtänksam, så kärleksfull mot mig" sa han medan tårarna föll ner.
"Du älskar din bror, syster och dina föräldrar, men INGET kan mäta sig mot kärleken mot ditt eget barn" och hans tårar envist föll ner. Han tittade på mig, "Förlåt, men när jag såg dig så trodde för en sekund att jag såg min son igen, du påminner mig om honom, jag ber om ursäkt". Han torkade ansiktet och tittade bort.
Sonen dog på väg hem från sin fästmö som bodde i Mosul, han körde i normal hastighet när en stor bil (Jeep) körde för nära bakom honom för att han ska köra åt sidan. För att ge plats åt bilen föll bilen ner i ett dike och han dog på plats.
Trafiken har blivit en dödsmaskin här i Kurdistan, jag hoppas att politikerna vaknar till och verkligen gör något åt det här.
söndag 1 april 2007
Google Aprilskämt
Gratis bredband för alla - Du får en trådlös bredband helt kostnadsfritt. Jag beundrar verkligen företagets udda och roliga sida. Ett företag utan humor är ett företag utan personlighet. Jag gick nästan på aprilskämtet tills jag såg bilderna på hur installationen ska fungera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)