Det var länge jag bidrog med ett inlägg här och jag har god anledning till detta. Främst beror på att jag haft så mycket att göra och fått in så mycket på min resa till Kurdistan att det har blivit lite för mycket.
Jag flög till Kurdistan med AtroshAir, för första gången blev vi inte försenade. Det var ett mirakel. Bredvid mig satt en kille Ahmed som var lite nervös inför flygningen, jag gjorde mitt bästa för att göra hans resa så skrämmande som möjligt. ”Det finns så tusentals skruvar på flygplanet som kan lossna och hamna i motorn som senare skulle leda till att vi exploderar inom några sekunder.” Med sådana meningar skrämde jag vettet ur killen. Vad ska jag göra? Jag måste driva tiden på något sätt eller hur?
Jag kom ut från flygbussen och blev träffad i ögat av stora godisbitar som slängdes av en äldre kvinna, det var en välkommande gest för hennes son som stod bakom mig.
Det var mycket lera, det var blött men min mammas välkommande famn lyste upp min dag.
Jag ska berätta mycket om hur det ligger till i Kurdistan och ta upp den nya IT-boomen här. Det har skett mycket på kort tid, jag ska försöka skriva så mycket som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar