Slemani - resan

För två veckor sedan jag och min vän Behrooz åkte till Slemani. Behrooz är en få människor som jag ser upp till och beundrar, jag känner mig hedrad att få lära känna en idealist som han. Trots med familj, barn, två tuffa jobb, därbland annat chef för en kultur organisation i Duhok, ringer han mig då och då för att träffas och prata. Jag kommer att ägna ett helt inlägg om denna man för den här gången ska jag publicera lite bilder från vår resa.



Vi började med tvätta Behroozs bil. 6000 dinar, cirka 4 dollar, och en halv timme senare är vi klara.


Kurdiska affärsägare har ingen repsekt för mijön, här stannade vi för att ta en paus. Här finns det två vägar att ta till Slemani. Ena via Koya (Qandil vägen) och den andra heter något annat kommer inte ihåg.


Vi tog Qandilvägen trots det tog minst en timme längre än den andra vägen. Jag tror Behrooz var väldigt förtjust i att köra upp på berget.

Vi stannade på vägen för att vi körde vilse, här var det en tält tillhörande "shêxan" klanen. Låt dig inte luras, de körde pickup av 2007 års modell.


Det är sådana utsikter som gör att jag börjar förstå varför våra förfäder kämpade till döds för att bevara våra identitet. Både jag och Behrooz blev förtrollade av bergen, grönskan, och naturen.

Fler bilder till nästa blogg.