Nu befinner jag strax utanför Hawler, uppkopplad med en trådlös telefon via USB (fråga inte mig vad det är för jag har ingen lust att ta reda på det). Jag vet att tjänsten är förfärligt, långsam, och otroligt hackigt när man chattar på MSN då meddelande försvinner lätt.
Jag har rest hit ganska många gånger under senaste åren. Senast för 6 månader sedan var jag här och för första gången känns det inte som om mycket har hänt vad gäller stadens utbyggnad.
Trafiken
Trafiken har förbättrats något men fortfarande dör många i trafiken, nästan varje dag dör en person som man känner via släktingar eller vänner. Folk kör för fort och de kör för jävligt med noll respekt för trafikregler. Jag har inte någon förståelse för hur dessa människor har fått tag på körkort. I Slemani får man stora böter ifall man kör bil utan bälte, dyra böter om du inte har belysningar, böter om du inte har eldsläckare. Hawler har inga sådana lagar, i varje fall tillämpas dem inte och polisen har ingen lust att påpeka för folk.
Politikerna måste ta ansvar, ställa större krav på utbildningar, fler kontroll av bilar med tragiska belysningar, hastighetsgränser bör införas och fler poliser som faktiskt gör något åt trafiken.
En vän till mig påpekade för mig att man faktiskt försökte tillämpa trafikreglerna men alldeles för många "masol" (som betyder ansvarig och syftar på män med något makt eller inflytande inom politiken eller militären) bröt mot varje trafikregel och när polisen försökte ingripa blev det oftast våldsamma drabbningar. En polis fick en skott i benen, en annan blev nästan misshandlad tills döds av vakter till en sons "masol". Sedan den dagen avstod Hawlers poliser att riskera sina liv för att tillämpa lagen.
Priset för detta? Hundratals döda i trafiken. Jag tror jag ska försöka ta reda mer på detta och få lite mer fakta inom trafiksituationen. Jag möte en äldre man när jag handlade med min mamma, han kände igen oss och vi hälsades. Min mamma beklagade hans sons död, mannen för mig helt okänd föll i tårar och berättade allt om sin son.
"Han skulle ha bröllopsfest bara 7 dagar efter olyckan", sa han.
13 år i England och kär i sin blivande fru sedan tonåren kom sonen tillbaka till Kurdistan för att gifta sig med sin stora kärlek.
"Han var så vacker på sin förlovningsfest", "Så omtänksam, så kärleksfull mot mig" sa han medan tårarna föll ner.
"Du älskar din bror, syster och dina föräldrar, men INGET kan mäta sig mot kärleken mot ditt eget barn" och hans tårar envist föll ner. Han tittade på mig, "Förlåt, men när jag såg dig så trodde för en sekund att jag såg min son igen, du påminner mig om honom, jag ber om ursäkt". Han torkade ansiktet och tittade bort.
Sonen dog på väg hem från sin fästmö som bodde i Mosul, han körde i normal hastighet när en stor bil (Jeep) körde för nära bakom honom för att han ska köra åt sidan. För att ge plats åt bilen föll bilen ner i ett dike och han dog på plats.
Trafiken har blivit en dödsmaskin här i Kurdistan, jag hoppas att politikerna vaknar till och verkligen gör något åt det här.
