Hatar att vara sjuk

Det finns inget värre än att se sjukhus, medicin, och läkare förutom att själv bli sjuk. Första sjukdagen var jag i förenekelse, det gör lite ont i halsen men det går över imorgon tänkte jag. Andra sjukdagen var jag trostig, jag gjorde allt som vanlig. Tredje dagen föll jag. En infektion i halsen spred sig till resten av kroppen, en känsla av hur det är att bli misshandlad av Mike Tyson. Min hals växte så stor att det kändes jag hade två golfbollar. Fortfarande var jag dum nog att inte gå till läkare. Jag tog några Ipren och tänkte genomlida smärtan i halsen och kroppen. På den fjärde dagen vaknade jag av att jag inte kunde andas bra, jag tog ett gram Ipren och ringde taxi för att åka till akuten. Väl framme i akuten hade jag en feber på 39,8 efter ett gram Ipren. Det var bra för jag fick hjälp ganska snabb.

Körtelfeber sa läkaren, även kallad ”kissing disease” för den överförs oftast med kyssar men även vid handskakningar. Det skulle ta mellan 4 till 6 veckor innan man får utbrott för sjukdomen. Problemet var att jag inte byt saliv med någon på 4-6 veckor men man kunde även bli smittad om man drack från samma glas eller skaka hand med någon och sen röra dina läppar.
De tog blodprov för att se om det var körtelfeber eller inte. För det kan också vara en aggressiv infektion i halsen då kan man behandla det med vanlig antibiotika.

Några timmar senare ringde sjukhuset: ”Du har inte körtelfeber. Däremot har du en extrem ovanlig infektion i halsen”. Apotek, medicin och hem och vila igen. Det kommer ta minst 3 veckor innan jag kan vara mig själv igen. Yeppi! NOT.

Jag har några bra nyheter, ska skriva det senare.